Från och med då. Om Elva som är den bästa och tappraste sheltien jag vet!
Hm, undra om jag ska börja göra något åt den här bloggen tro? Blogga lite mer? Kanske borde byta headern, då faktiskt lilla Elva har varit med i över ett års tid nu ;-)
Men, vi börjar med att berätta om Elva som i förra blogginlägget var aktuell. Vi åkte som sagt till Strömsholm och bedömningen blev - slipped tendon, alla sheltieägares mardröm! Ledsen och förstörd höll jag min lilla älskling nära och ringde med gråten i halsen till mamma för någon slags tröst.. Prata lite och tog sedan ett djupt andetag och samlade mig, gick in och mötte upp ortopeden som skulle boka in en operationstid åt Elva. Det vi inte var beredda på var att det fanns ett återbud just NU och veterinären frågade om de kunde plocka in Elva direkt. Panik! Det var inte alls det jag hade tänkt, men efter en snabb fundering kändes det helt klart bäst, att få den där operationen gjord så fort som möjligt. Det enda kravet jag hade var att Lennart Sjöström skulle operera henne och så blev det.
Jag lämnade ifrån mig Elva som inte alls förstod vad det handla om, när djursjukvårdaren går mot operationssalen vänder sig Elva om och ser på mig.. då brister jag, usch vad hemskt det är! Jag VET att de är sjukvårdspersonal och att de vill göra det bästa möjliga för min hund, MEN det är fortfarande en okänd person som jag lämnar min dyraste ägodel i dess famn.
Gråtandes sätter jag mig i bilen och kör hem, väl hemma lägger jag mig i sängen, under en filt med telefonen hårt i handen. En fruktansvärt lång väntan och jag kunde inte finna någon ro... Men tills slut ringer telefonen och det är Lennart från Strömsholm som säger att operationen har gått bra och att Elva får åka hem så fort hon har vaknat. Jag frågade hur illa senan var och han svarade att det var en mycket lindrig slipped tendon, hon kommer med största förhoppning bli helt återställd. Senan gick inte att luxera ur skåran, utan de hade endast behövt att "strama" upp den.
Nu väntar bandagebyte var 14:de dag i 6-8 veckor, därefter rehab.
Glad och något för fort körde jag till Strömsholm för att hämta hem en väldigt trött och drogad Elva. Betalde och åfick hemgångsråd (tack gode Gud för försäkring) hela kalaset gick på över 14.000 och då hade resan bara börjat..
Hemma igen, vi la oss framför tvn och bara tog det lungt resten av dagen.!
Hemgångsråden bestod av korta koppelpromenader max 10 minuter/promenad. Hon får ej lämnas ensam. Tratt skall vara på. Bandagekontroll flera gånger dagligen. Bandaget får ej bli blött, om det skulle bli blött skall den torkas med hårfön eller bytas av veterinär. Medmera medmera.
Elva har tagit hela perioden fantastiskt bra, hon är inte den okomplicerade hunden som besvärar en, utan hon lever för dagen med eller utan bandagerat ben. Tratten var inga problem, hon dundra in i allt när hon gick men hennes svar på det var ungefär "äsch, skit i det". Hon var helt fantastisk rent utsagt, så tapper hon är finaste lilla brun!
Sen pågick som sagt resor fram och tillbaka från Strömsholm i 8 veckors tid. Sedan tog bandaget av och det går inte att beskriva hur ett hundben ser ut när det varit inbakat i ett bandage under 8 veckors tid, nästintill obefintligt. Vi träffade en sjukgymnast på Strömsholm och fick massa bra tips om hur jag skall kunna rehabträna henne för att återfå muskelatur och rörlighet. Ett schema las upp och jag åkte hem med insperation och många ideér.
Jag tog även kontakt med Hanna Wennersten som själv har haft slipped tendon på en av sina sheltiesar och tävlar mycket aktivt med denna hund idag. Hon har inspererat mig otroligt mycket och gett mig flera tips och råd om hur jag kan få upp hennes rätta muskler igen. Det känns väldigt mycket lättare att diskutera med någon som blivit utsatt för samma skada och har samma visioner och mål med sin hund som jag har.
Så just nu: 15 veckor efter operation är Elva hyfsat bra, hon tror sig vara fullt frisk och vill helst vara den som hoppar och stojar runt. Men vi försöker hålla oss någorlunda still fortfarande och rehabtränar fortfarande.
Imorgon dock, ska Elva in på operationsbordet igen då det visat sig att en nylontråd som de antagligen använts vid den första operationen är på väg ut, GENOM benet! Verkar obekvämt och besvärligt, så den måste plockas bort. Bästa veterinär Karin Augustsson gör ingreppet och jag litar på henne till 110%.!
SEN, hoppas jag att hennes otur ska vända till lite mer tur och att hon snart blir bra i sitt lilla ben.
Galna lilla hund vill också bli agilityhund, på tal om det måste jag besrätta hur förvånade jag och Mickan blev sist vi hade med oss Elva på agilityträningen (hon fick självklart inte vara med och träna, utan skulle sitta brevid och titta på var det tänkt). Men när Mickan kör med en av hennes hundar kommer monstret fram i Elva, hon blir en fullständig vilde och skäller och skriker av lycka att få se agility. Det går inte att hålla henne vanligt i famnen då hon försöker slita sig så tillslut får jag ett grepp i nackskinnet och inte verkar hon bry sig om det? Utan forstätter skälla och skrika av lycka. Mickan stannar upp och ser hur jag står och håller den galna lilla sheltien i ett ordentligt grepp i nackskinnet, jag var helt förvånad över hur det ens är möjligt och jag tror Mickan tänkte detsamma... Inte särskilt vanligt att sheltiesar tål att man tar dem i nackskinnet! Hahaha!
Lilla lilla underbara Elva, du är nog det bästa som finns! <3
Nu hoppas jag verkligen att jag kommer ta tag i bloggen lite mer, är ju rätt trevligt att skriva av sig då och då.!
Tjing!
/M
Men, vi börjar med att berätta om Elva som i förra blogginlägget var aktuell. Vi åkte som sagt till Strömsholm och bedömningen blev - slipped tendon, alla sheltieägares mardröm! Ledsen och förstörd höll jag min lilla älskling nära och ringde med gråten i halsen till mamma för någon slags tröst.. Prata lite och tog sedan ett djupt andetag och samlade mig, gick in och mötte upp ortopeden som skulle boka in en operationstid åt Elva. Det vi inte var beredda på var att det fanns ett återbud just NU och veterinären frågade om de kunde plocka in Elva direkt. Panik! Det var inte alls det jag hade tänkt, men efter en snabb fundering kändes det helt klart bäst, att få den där operationen gjord så fort som möjligt. Det enda kravet jag hade var att Lennart Sjöström skulle operera henne och så blev det.
Jag lämnade ifrån mig Elva som inte alls förstod vad det handla om, när djursjukvårdaren går mot operationssalen vänder sig Elva om och ser på mig.. då brister jag, usch vad hemskt det är! Jag VET att de är sjukvårdspersonal och att de vill göra det bästa möjliga för min hund, MEN det är fortfarande en okänd person som jag lämnar min dyraste ägodel i dess famn.
Gråtandes sätter jag mig i bilen och kör hem, väl hemma lägger jag mig i sängen, under en filt med telefonen hårt i handen. En fruktansvärt lång väntan och jag kunde inte finna någon ro... Men tills slut ringer telefonen och det är Lennart från Strömsholm som säger att operationen har gått bra och att Elva får åka hem så fort hon har vaknat. Jag frågade hur illa senan var och han svarade att det var en mycket lindrig slipped tendon, hon kommer med största förhoppning bli helt återställd. Senan gick inte att luxera ur skåran, utan de hade endast behövt att "strama" upp den.
Nu väntar bandagebyte var 14:de dag i 6-8 veckor, därefter rehab.
Glad och något för fort körde jag till Strömsholm för att hämta hem en väldigt trött och drogad Elva. Betalde och åfick hemgångsråd (tack gode Gud för försäkring) hela kalaset gick på över 14.000 och då hade resan bara börjat..
Hemma igen, vi la oss framför tvn och bara tog det lungt resten av dagen.!
Hemgångsråden bestod av korta koppelpromenader max 10 minuter/promenad. Hon får ej lämnas ensam. Tratt skall vara på. Bandagekontroll flera gånger dagligen. Bandaget får ej bli blött, om det skulle bli blött skall den torkas med hårfön eller bytas av veterinär. Medmera medmera.
Elva har tagit hela perioden fantastiskt bra, hon är inte den okomplicerade hunden som besvärar en, utan hon lever för dagen med eller utan bandagerat ben. Tratten var inga problem, hon dundra in i allt när hon gick men hennes svar på det var ungefär "äsch, skit i det". Hon var helt fantastisk rent utsagt, så tapper hon är finaste lilla brun!
Sen pågick som sagt resor fram och tillbaka från Strömsholm i 8 veckors tid. Sedan tog bandaget av och det går inte att beskriva hur ett hundben ser ut när det varit inbakat i ett bandage under 8 veckors tid, nästintill obefintligt. Vi träffade en sjukgymnast på Strömsholm och fick massa bra tips om hur jag skall kunna rehabträna henne för att återfå muskelatur och rörlighet. Ett schema las upp och jag åkte hem med insperation och många ideér.
Jag tog även kontakt med Hanna Wennersten som själv har haft slipped tendon på en av sina sheltiesar och tävlar mycket aktivt med denna hund idag. Hon har inspererat mig otroligt mycket och gett mig flera tips och råd om hur jag kan få upp hennes rätta muskler igen. Det känns väldigt mycket lättare att diskutera med någon som blivit utsatt för samma skada och har samma visioner och mål med sin hund som jag har.
Så just nu: 15 veckor efter operation är Elva hyfsat bra, hon tror sig vara fullt frisk och vill helst vara den som hoppar och stojar runt. Men vi försöker hålla oss någorlunda still fortfarande och rehabtränar fortfarande.
Imorgon dock, ska Elva in på operationsbordet igen då det visat sig att en nylontråd som de antagligen använts vid den första operationen är på väg ut, GENOM benet! Verkar obekvämt och besvärligt, så den måste plockas bort. Bästa veterinär Karin Augustsson gör ingreppet och jag litar på henne till 110%.!
SEN, hoppas jag att hennes otur ska vända till lite mer tur och att hon snart blir bra i sitt lilla ben.
Galna lilla hund vill också bli agilityhund, på tal om det måste jag besrätta hur förvånade jag och Mickan blev sist vi hade med oss Elva på agilityträningen (hon fick självklart inte vara med och träna, utan skulle sitta brevid och titta på var det tänkt). Men när Mickan kör med en av hennes hundar kommer monstret fram i Elva, hon blir en fullständig vilde och skäller och skriker av lycka att få se agility. Det går inte att hålla henne vanligt i famnen då hon försöker slita sig så tillslut får jag ett grepp i nackskinnet och inte verkar hon bry sig om det? Utan forstätter skälla och skrika av lycka. Mickan stannar upp och ser hur jag står och håller den galna lilla sheltien i ett ordentligt grepp i nackskinnet, jag var helt förvånad över hur det ens är möjligt och jag tror Mickan tänkte detsamma... Inte särskilt vanligt att sheltiesar tål att man tar dem i nackskinnet! Hahaha!
Lilla lilla underbara Elva, du är nog det bästa som finns! <3
Nu hoppas jag verkligen att jag kommer ta tag i bloggen lite mer, är ju rätt trevligt att skriva av sig då och då.!
Tjing!
/M
Kommentarer
Postat av: Sofie
Weei uppdatering :D
fortsätt så!!
och vi håller tummarna att Elva får massa tur och en lång agilitykarriär!
Trackback
