Rubrik?
Jag undrar vad som gör skillnad mellan att möta nån man älskar och de som inte berör.
Det vore väl praktiskt att kunna styra sina känslor.Hej hjärtat, strunta i den som just nu förför.
Det gör ont att älska, det är smärtsamt att bli kär. Längtan, rädslan, känslan som styr ens begär
Jag orkar inte älska dig längre, jag orkar inte känna så här.
Jag vet jag borde le och gå vidare, men längtan den finns ändå här...
Känslor borde ha en av och på-knapp, som man stänger av så fort de inte får en att må bra.
När en vettig partner närmar sig så vaknar kroppen eller stänger av direkt om det är inget att ha.
Men tyvärr så blir man ofta kär i den man inte bör. Längtan, känslan styr då åter allting man gör.
Jag orkar inte älska dig längre, jag orkar inte känna så här.
Jag vet jag borde le och gå vidare, men längtan den finns ändå där.
Förnuft och känsla går aldrig hand. Förnuftet säger "glöm bort", men känslan tar överhand.
Jag orkar inte älska dig längre, jag orkar inte känna så här.
Från början till slut så gör kärlek ont och får en att bete sig både fånigt och dumt.
Men ändå är det kärleken vi lever för, som får oss att blomma eller känna som om vi dör...
...jag orkar inte älska dig längre... ♥
Det vore väl praktiskt att kunna styra sina känslor.Hej hjärtat, strunta i den som just nu förför.
Det gör ont att älska, det är smärtsamt att bli kär. Längtan, rädslan, känslan som styr ens begär
Jag orkar inte älska dig längre, jag orkar inte känna så här.
Jag vet jag borde le och gå vidare, men längtan den finns ändå här...
Känslor borde ha en av och på-knapp, som man stänger av så fort de inte får en att må bra.
När en vettig partner närmar sig så vaknar kroppen eller stänger av direkt om det är inget att ha.
Men tyvärr så blir man ofta kär i den man inte bör. Längtan, känslan styr då åter allting man gör.
Jag orkar inte älska dig längre, jag orkar inte känna så här.
Jag vet jag borde le och gå vidare, men längtan den finns ändå där.
Förnuft och känsla går aldrig hand. Förnuftet säger "glöm bort", men känslan tar överhand.
Jag orkar inte älska dig längre, jag orkar inte känna så här.
Från början till slut så gör kärlek ont och får en att bete sig både fånigt och dumt.
Men ändå är det kärleken vi lever för, som får oss att blomma eller känna som om vi dör...
...jag orkar inte älska dig längre... ♥
Detta med skor och sånt..
Hundbloggen som får bli skoblogg för idag. Är på jakt efter boots, så tänkte be mina bloggläsare om smakråd.. ;)
Bild 1
Bild 2
Bild 3
Bild 4
Bild 5
Söta ni, hjälp mig detta är ju så svårt! =)
Bild 1
Bild 2
Bild 3
Bild 4
Bild 5
Söta ni, hjälp mig detta är ju så svårt! =)
"Fokusera" "Hinder för hinder" "Visa vad vi kan" "Peppa Sannie" "Ge tydlig och schysst handling" "Jävlarannama" "Kör så det ryker, ingen *jälla-bromsagility*" "Ha kul?/vinna?/ha kul?/vinna?...?"
Gokväll!
Borde egentligen sova nu, för imorgon ska man jobba i Uddevalla och hinna lämna valpar hos mormor och Jossan vid skolan. Ja, Levi är här hos oss just nu eftersom hans matte ligger på sjukan, vi hoppas hon är på benen nu till veckan, för jag tror Levi längtar hem lite.. ;)
Elva & Levi leker i princip HELA tiden, härligt är väl de, men ibland får vi sära på dem eftersom det leker tills de nästan stupar :P
Igår lördag var det ju agilitytävling i Stenungsund. Var funktionär hela dagen tills jag själv skulle stå på startlinjen. Klass II small var de sista klasserna som gick så vi hade en lång dag framför oss. Men för att gå rak på sak så började vi med ag.klassen. Jag värmer upp och försöker mentalt gå igenom allt jag ska tänka på och gå igenom för mig själv. "Fokusera" "Hinder för hinder" "Visa vad vi kan" "Peppa Sannie" "Ge tydlig och schysst handling" "Jävlarannama" "Kör så det ryker, ingen *jälla-bromsagility*" "Ha kul?/vinna?/ha kul?/vinna?...?"
osv osv osv... Ja, så låter det i mitt huvud innan jag ska in och tävla. Jag har en enorm vinnarskalle som jag var tvungen att dämpa igår, för jag var ju tvungen att inse att Sannie inte tävlat på säkert ett år och har haft valpar däremellan, vilket betyder att träningen också har legat lågt.. Men när jag går och hämtar Sannie för uppvärmning så går jag faktiskt in i min bubbla, fokuserar bara på min hund och säger åt Martina och köra järnet med Russin så Sannie har något att heja på (Martina & Russin körde innan oss) och eftersom Sannie alltid vill heja på ekipaget innan oss, så hade vi ju tur att det var Russin som körde innan. Helst ska ju hunden innan skälla och ge jävlarannama på plan för att Sannie ska gå igång.
Så när nu Russin som springer fort och "piper" under hennes lopp står Sannie i rutan och hejar på. "Ja, ska vi ta dom?" Hejar jag på Sannie där bakom. Sannie taggar ännu mer! Jag lägger fokus på banan och jag tänker "Ja, nu jäklar ska dom få se!"
Precis när Russin springer i mål, gör jag Sannie uppmärksam på mig och vi kliver in, in på banan för första gången på länge - HÄRLIGT!!
Jag ställer Sannie på startlinjen, kopplar loss, talar om för henne att hur det än går så är hon det bästa som finns, säger stanna och lämnar henne för att inta min position.
När jag är klar... "Okej" och vi är igång.
Allt går i sån jäkla fart att jag inte hinner tänka mer än "spring" "hinder för hinder" vi klarar oss bra..
Men tyvärr, så kommer hon i sådan fart efter tunneln och har redan sett slalom innan hon ser vart jag står för att ge henne en lättare ingång till slalom. Hon dundrar iväg och missar första porten i slalom.
Backa tillbak från början, riktigt. Men lilla Sannie är så taggad och vill iväg att innan slalom är fullständigt slut så susar hon iväg. "ajabaja" sa matte tyst och gick om från början igen, inget slarv!
Men denna gång går slalomet som en dans! Sen bar det iväg igen, snyggt och säkert! Kändes grymt bra när vi gick i mål trots slalomkrånglet...
För att övergå till hoppklassen så tyckte jag personligen att det var en svår hoppklassbana... Så det resultera tyvärr i en DQ, dock gjorde Sannie mycket fint ifrån sig även i denna klass. Anledning till DQ var för att jag inte drog in henne tillräckligt så hon tog det snea hindret åt fel håll.. Jaja, så är det. Men farten behöll hon.
Tyckte det var extra roligt när utomstående tillochmed säger att det gick fort, då blev man glad, eftersom vi har bråkat med tidfel ganska mycket innan...
Så när vi åkte hem vart jag nöjd med hennes insatser, jag får helt enkelt tänka på det som var positivt och det hon gjorde bra! Jag vet ju att hon har ett superfint slalomarbete annars, så det är väl kanse där skon klämmer och min vinnarskalle dyker upp. För eftersom man vet att hunden kan och man inte vill skylla på hundens fart så lägger man skulden helt på sig själv, även om jag tycker Sannie skulle göra sig uppmärksam på mig, så tar jag ändå på mig slalomstrulet.. ;)
Idag söndag var på en klass I tävling i Uddevalla. Jossan skulle tävla med Bizon & Ruzzin. Bizon vinner agility ettan och plockar hem sin sista pinne och blir alltså idag uppflyttade till klass II. Grattis systeryster och tack för en supertrevlig tävlingsdag.
Själv satt jag vid sidan av banan och heja på syrran och duktiga vänner som tävla, traska runt med valparna och pratade med andra agilitynördar. En riktigt trevlig dag helt enkelt!
Men nej för tusan, nu MÅSTE jag sova. Det var inte meningen att det skulle bli ett sånt här långt inlägg ikväll :P
Natti natti!
Borde egentligen sova nu, för imorgon ska man jobba i Uddevalla och hinna lämna valpar hos mormor och Jossan vid skolan. Ja, Levi är här hos oss just nu eftersom hans matte ligger på sjukan, vi hoppas hon är på benen nu till veckan, för jag tror Levi längtar hem lite.. ;)
Elva & Levi leker i princip HELA tiden, härligt är väl de, men ibland får vi sära på dem eftersom det leker tills de nästan stupar :P
Igår lördag var det ju agilitytävling i Stenungsund. Var funktionär hela dagen tills jag själv skulle stå på startlinjen. Klass II small var de sista klasserna som gick så vi hade en lång dag framför oss. Men för att gå rak på sak så började vi med ag.klassen. Jag värmer upp och försöker mentalt gå igenom allt jag ska tänka på och gå igenom för mig själv. "Fokusera" "Hinder för hinder" "Visa vad vi kan" "Peppa Sannie" "Ge tydlig och schysst handling" "Jävlarannama" "Kör så det ryker, ingen *jälla-bromsagility*" "Ha kul?/vinna?/ha kul?/vinna?...?"
osv osv osv... Ja, så låter det i mitt huvud innan jag ska in och tävla. Jag har en enorm vinnarskalle som jag var tvungen att dämpa igår, för jag var ju tvungen att inse att Sannie inte tävlat på säkert ett år och har haft valpar däremellan, vilket betyder att träningen också har legat lågt.. Men när jag går och hämtar Sannie för uppvärmning så går jag faktiskt in i min bubbla, fokuserar bara på min hund och säger åt Martina och köra järnet med Russin så Sannie har något att heja på (Martina & Russin körde innan oss) och eftersom Sannie alltid vill heja på ekipaget innan oss, så hade vi ju tur att det var Russin som körde innan. Helst ska ju hunden innan skälla och ge jävlarannama på plan för att Sannie ska gå igång.
Så när nu Russin som springer fort och "piper" under hennes lopp står Sannie i rutan och hejar på. "Ja, ska vi ta dom?" Hejar jag på Sannie där bakom. Sannie taggar ännu mer! Jag lägger fokus på banan och jag tänker "Ja, nu jäklar ska dom få se!"
Precis när Russin springer i mål, gör jag Sannie uppmärksam på mig och vi kliver in, in på banan för första gången på länge - HÄRLIGT!!
Jag ställer Sannie på startlinjen, kopplar loss, talar om för henne att hur det än går så är hon det bästa som finns, säger stanna och lämnar henne för att inta min position.
När jag är klar... "Okej" och vi är igång.
Allt går i sån jäkla fart att jag inte hinner tänka mer än "spring" "hinder för hinder" vi klarar oss bra..
Men tyvärr, så kommer hon i sådan fart efter tunneln och har redan sett slalom innan hon ser vart jag står för att ge henne en lättare ingång till slalom. Hon dundrar iväg och missar första porten i slalom.
Backa tillbak från början, riktigt. Men lilla Sannie är så taggad och vill iväg att innan slalom är fullständigt slut så susar hon iväg. "ajabaja" sa matte tyst och gick om från början igen, inget slarv!
Men denna gång går slalomet som en dans! Sen bar det iväg igen, snyggt och säkert! Kändes grymt bra när vi gick i mål trots slalomkrånglet...
För att övergå till hoppklassen så tyckte jag personligen att det var en svår hoppklassbana... Så det resultera tyvärr i en DQ, dock gjorde Sannie mycket fint ifrån sig även i denna klass. Anledning till DQ var för att jag inte drog in henne tillräckligt så hon tog det snea hindret åt fel håll.. Jaja, så är det. Men farten behöll hon.
Tyckte det var extra roligt när utomstående tillochmed säger att det gick fort, då blev man glad, eftersom vi har bråkat med tidfel ganska mycket innan...
Så när vi åkte hem vart jag nöjd med hennes insatser, jag får helt enkelt tänka på det som var positivt och det hon gjorde bra! Jag vet ju att hon har ett superfint slalomarbete annars, så det är väl kanse där skon klämmer och min vinnarskalle dyker upp. För eftersom man vet att hunden kan och man inte vill skylla på hundens fart så lägger man skulden helt på sig själv, även om jag tycker Sannie skulle göra sig uppmärksam på mig, så tar jag ändå på mig slalomstrulet.. ;)
Idag söndag var på en klass I tävling i Uddevalla. Jossan skulle tävla med Bizon & Ruzzin. Bizon vinner agility ettan och plockar hem sin sista pinne och blir alltså idag uppflyttade till klass II. Grattis systeryster och tack för en supertrevlig tävlingsdag.
Själv satt jag vid sidan av banan och heja på syrran och duktiga vänner som tävla, traska runt med valparna och pratade med andra agilitynördar. En riktigt trevlig dag helt enkelt!
Men nej för tusan, nu MÅSTE jag sova. Det var inte meningen att det skulle bli ett sånt här långt inlägg ikväll :P
Natti natti!
Att vilja
Vill helst vara hos en viss speciell just nu . . .
Varför ska det vara så svårt?
