madelenelundin

Tänk att en människa kan såra en enda in på djupet? Strö salt på alla öppna sår.
Nu orkar jag inte mer, det är slut på alltihop! Just nu sitter jag och skriver en jobbansökan till ett Hundcenter i Åkersberga som söker en vikarie i 1 år, jag nappar direkt. Jag är väldigt trött på att bli kastad i marken hela tiden, bli anklagad för att snott pengar av min egna syster och vad man än gör så duger inte det... Jag faller i bitar, till botten där ingen ser mig där ingen vet att jag finns. Vad jag ser, vad jag går igenom är det ingen som ser.
Jag är snart 20 år, det är dags att packa väskan, ta min lilla hund och vandra vidare. Vi har inget här kvar att hämta, vi är ändå inte uppskattade för dem vi är. Vi klarar oss på egen hand, jag och min lilla solstråle, mitt levnadsljus. Vad skulle jag gjort utan dig? Du får aldrig lämna mig mitt älskade hjärta, du är mitt allt!<3
För mig behöver du inte försöka vara någon du inte är, utan jag ser dig som du är. Jag älskar dig precis som du är.
Du finns i varje andetag, i varje steg jag tar, med mig, föralltid.
Jag vill hitta hem, jag saknar mitt forshaga. Vill ha det som då, jag vill klara mig själv men ändå ha mina närmaste runt mig.

M, jag älskar dig. Men jag klarar inte mer, det har gått över styr. Jag klarar inte av att höra dina anklagelser över mig som skall gå ut över de andra och inte minst hundarna. Egentligen skulle jag skita i allt och bara sköta om mitt, men jag kan inte se hundar lida mitt framför mina ögon. Har jag inte gett dig den hjälp du ville ha, så får jag nog dra mig tillbaka.. Duger jag inte, kan jag inte göra nått åt det? Jag är ledsen, men jag ser ingen annan lösning på det hela..?

Ta emot mig innan jag tar steget och faller...