Hm, undra om jag ska börja göra något åt den här bloggen tro? Blogga lite mer? Kanske borde byta headern, då faktiskt lilla Elva har varit med i över ett års tid nu ;-)

Men, vi börjar med att berätta om Elva som i förra blogginlägget var aktuell. Vi åkte som sagt till Strömsholm och bedömningen blev - slipped tendon, alla sheltieägares mardröm! Ledsen och förstörd höll jag min lilla älskling nära och ringde med gråten i halsen till mamma för någon slags tröst.. Prata lite och tog sedan ett djupt andetag och samlade mig, gick in och mötte upp ortopeden som skulle boka in en operationstid åt Elva. Det vi inte var beredda på var att det fanns ett återbud just NU och veterinären frågade om de kunde plocka in Elva direkt. Panik! Det var inte alls det jag hade tänkt, men efter en snabb fundering kändes det helt klart bäst, att få den där operationen gjord så fort som möjligt. Det enda kravet jag hade var att Lennart Sjöström skulle operera henne och så blev det.
Jag lämnade ifrån mig Elva som inte alls förstod vad det handla om, när djursjukvårdaren går mot operationssalen vänder sig Elva om och ser på mig.. då brister jag, usch vad hemskt det är! Jag VET att de är sjukvårdspersonal och att de vill göra det bästa möjliga för min hund, MEN det är fortfarande en okänd person som jag lämnar min dyraste ägodel i dess famn.
Gråtandes sätter jag mig i bilen och kör hem, väl hemma lägger jag mig i sängen, under en filt med telefonen hårt i handen. En fruktansvärt lång väntan och jag kunde inte finna någon ro... Men tills slut ringer telefonen och det är Lennart från Strömsholm som säger att operationen har gått bra och att Elva får åka hem så fort hon har vaknat. Jag frågade hur illa senan var och han svarade att det var en mycket lindrig slipped tendon, hon kommer med största förhoppning bli helt återställd. Senan gick inte att luxera ur skåran, utan de hade endast behövt att "strama" upp den.
Nu väntar bandagebyte var 14:de dag i 6-8 veckor, därefter rehab.
Glad och något för fort körde jag till Strömsholm för att hämta hem en väldigt trött och drogad Elva. Betalde och åfick hemgångsråd (tack gode Gud för försäkring) hela kalaset gick på över 14.000 och då hade resan bara börjat.. 
Hemma igen, vi la oss framför tvn och bara tog det lungt resten av dagen.!

Hemgångsråden bestod av korta koppelpromenader max 10 minuter/promenad. Hon får ej lämnas ensam. Tratt skall vara på. Bandagekontroll flera gånger dagligen. Bandaget får ej bli blött, om det skulle bli blött skall den torkas med hårfön eller bytas av veterinär. Medmera medmera.

Elva har tagit hela perioden fantastiskt bra, hon är inte den okomplicerade hunden som besvärar en, utan hon lever för dagen med eller utan bandagerat ben. Tratten var inga problem, hon dundra in i allt när hon gick men hennes svar på det var ungefär "äsch, skit i det". Hon var helt fantastisk rent utsagt, så tapper hon är finaste lilla brun!

Sen pågick som sagt resor fram och tillbaka från Strömsholm i 8 veckors tid. Sedan tog bandaget av och det går inte att beskriva hur ett hundben ser ut när det varit inbakat i ett bandage under 8 veckors tid, nästintill obefintligt. Vi träffade en sjukgymnast på Strömsholm och fick massa bra tips om hur jag skall kunna rehabträna henne för att återfå muskelatur och rörlighet. Ett schema las upp och jag åkte hem med insperation och många ideér.
Jag tog även kontakt med Hanna Wennersten som själv har haft slipped tendon på en av sina sheltiesar och tävlar mycket aktivt med denna hund idag. Hon har inspererat mig otroligt mycket och gett mig flera tips och råd om hur jag kan få upp hennes rätta muskler igen. Det känns väldigt mycket lättare att diskutera med någon som blivit utsatt för samma skada och har samma visioner och mål med sin hund som jag har.

Så just nu: 15 veckor efter operation är Elva hyfsat bra, hon tror sig vara fullt frisk och vill helst vara den som hoppar och stojar runt. Men vi försöker hålla oss någorlunda still fortfarande och rehabtränar fortfarande.
Imorgon dock, ska Elva in på operationsbordet igen då det visat sig att en nylontråd som de antagligen använts vid den första operationen är på väg ut, GENOM benet! Verkar obekvämt och besvärligt, så den måste plockas bort. Bästa veterinär Karin Augustsson gör ingreppet och jag litar på henne till 110%.!
SEN, hoppas jag att hennes otur ska vända till lite mer tur och att hon snart blir bra i sitt lilla ben.
Galna lilla hund vill också bli agilityhund, på tal om det måste jag besrätta hur förvånade jag och Mickan blev sist vi hade med oss Elva på agilityträningen (hon fick självklart inte vara med och träna, utan skulle sitta brevid och titta på var det tänkt). Men när Mickan kör med en av hennes hundar kommer monstret fram i Elva, hon blir en fullständig vilde och skäller och skriker av lycka att få se agility. Det går inte att hålla henne vanligt i famnen då hon försöker slita sig så tillslut får jag ett grepp i nackskinnet och inte verkar hon bry sig om det? Utan forstätter skälla och skrika av lycka. Mickan stannar upp och ser hur jag står och håller den galna lilla sheltien i ett ordentligt grepp i nackskinnet, jag var helt förvånad över hur det ens är möjligt och jag tror Mickan tänkte detsamma... Inte särskilt vanligt att sheltiesar tål att man tar dem i nackskinnet! Hahaha!

Lilla lilla underbara Elva, du är nog det bästa som finns! <3

Nu hoppas jag verkligen att jag kommer ta tag i bloggen lite mer, är ju rätt trevligt att skriva av sig då och då.!

Tjing!
/M

Trots att nästan all uppdatering sker via facebook så måste jag ändå skriva av mig lite i bloggen..

Pust och suck! Livet är just nu nere på botten känner jag. Elva har fått någon slags skada på höger bak och efter vad veterinären sa förra veckan är jag så nedstämd och deppig som jag aldrig tidigare varit.. Drömmar suddas ut och jag ser en framtid med veterinärbesök, röntgen, ev. operation, rehabilitering, lång konvalescens m.m.
Veterinären som undersökte henne förra veckan skickade en remiss till en ortoped på Strömsholm, där vi fick tid fredagen den 13:e maj (bara det liksom, fredag den 13:de).
Tankarna snurrar runt och jag kan inte finna någon ro eller glädje i vardagen som består av sträng vila och 10 minuters koppelpromenader. Både jag och hundarna börjar bli fullständigt tokiga i brist på stimulans... Elva piper, biter sönder leksaker, drar i filten jag har på mig osv. Hon förstår inte varför vi helt plötsligt inte gör någonting, varför kopplet alltid måste vara på, varför man knappt får leka med Sannie.?
ÅH! Jag börjar lipa varenda gång jag ser henne i ögonen och önskar jag kunde förklara...

Våren är här och vi vill träna, leka och ta långa promenader i skogen.! Elva accepterar inte att bli ensam kvar hemma, så Sannie blir automatiskt drabbad av den stränga vardagen, tycker så synd om henne och önskar mer än allt att jag kunde dela mig till två, där en är hemma och tar hand om Elva och den andra är ute och promenerar/leker/tränar/tävlar med Sannie...


Ja, ni kanske förstår. Jag håller på att gå sönder, jag vet inte alls vad vi har att vänta oss framöver.
Jag vill helst lägga mig under täcket och inte gå upp något mer. ALLT känns hopplöst!
Det finns en slags panikångets som river inom mig och jag faller i hjälplöst gråt då och då..
Det blir bara värre när man läser uppdateringar på facebook och bloggar där vänner ofta lägger upp dagens träningspass iform av filmer eller en kortfattad text med innehåll som "just nu går det så jäkla bra" "hon hade fin fart idag, snappa upp varje liten vink" "Yes, äntligen dags att åka till klubben för ett träningspass"

Distanskursen för Camilla Brundin.. hm, ja, det lär väl dröja innan hon får en filmsnutt av oss. Vi som äntligen hade fått till snygga "springa-runt-en-stolpe". Det tar emot att skicka iväg ett mail till Camilla där jag ska försöka formulera mig att vår träningen har vi för tillfälligt lagt på hyllan under en obestämd tid. Jag vill liksom inte inse att det är själva sanningen.. Men någon dag måste jag meddela henne (dock tror jag hon håller koll via FB om hur det går för Elva).
Har ju även precis fått mina nyinköpta slalombågar och har längtat så förbaskat efter att få kunna sätta igång med slalomträningen, men just nu står de orörda i ett hörn och samlar damm, till ingen nytta...

F*n säger jag bara! Nu går jag och lägger mig under stenen igen, tack!

Nä nu skiter jag i det här! Det är bara att inse, jag tycker personligen min blogg är usel för jag har sällan något vettigt att blogga, jag har ingen aning om hur man gör om och fixar, samt att jag tycker det är roligare att läsa andras bloggar än att bedriva min egen. Så, Ni som ändå tar er en kik lite då och då, tack för visat intresse, typ..

Flickorna mår bara bra, träningen går lite halvt slött framåt då det fortfarande är snö kvar och där snön börjat smälta är det lervälling.. Men igår fick vi oss ett ryck, Mikaela och jag. Tog med oss alla hundarna och slalomet ut och satte upp det i två sektioner för att stilla träningsabstinensen lite iaf.. Sannie hade även hon längtat efter slalomträning - utomhus, det märktes! Hon kämpade verkligen för att skynda sig allt hon kunde mellan portarna. Ah, det gör mig så glad att hon älskar träningen nu lika mycket som jag gör <3
Elva min toka, hon fick träna på sin övning från distanskursen med olika sitt-stanna kvar övningar med störning av mamma Sannies tokskäll (matte tränar men INTE med mig.. HALLÅÅÅ!) och Mikaela som träna slalom med hennes hundar. Störningen gjorde såklart att övningen blev svårare och retning för Elva. Några gånger tjuvstarta hon utan ett 'okej', men när vi backade några steg i "träningskedjan" gick det mycket bättre.
Sen körde vi några följeövningar, vilket hon har svårt för... Hon följer gärna bakom istället för brevid, även när jag springer lite lätt har hon svårt att hålla alla 4 ben på marken och springa. Det blir lätt studsboll och sen har man som en liten skyddssheltie som sitter i jackan..? Visst, häftig attityd, men lite svårttränat blir det. Så jag måste försöka fokusera på att få fram henne mer och förstå att det lönar sig mer att springa brevid istället för att självbelöna sig själv med att hoppa och bita på mig - även om det sistnämnda säkert är för nuvarande ett mycket roligare och lättare beteende att utföra ;-)

2011-03-20


Har ju även funderat på vilken BK jag ska välja nu när jag har flyttat.. Till o börja med så kommer jag åka med Mikaela till Sthlm södra BK för träning och kika lite hur det känns och verkar (men redan nu så lutar det nog mest åt Sthlm södra). Jag vill ha en BK med resurser, agilitystark, driven m.m. Så det gäller att kolla upp vad som finns.

Lite pirr i magen har jag, det är endast 9 dagar kvar tills jag får flytta in i min nya lya! Min fina söta lilla 60-tals 1:a ;-) Längtar redan till att få börja möblera, åka till ikea och spendera en HEL dag åt stros och shopping! Ha dryga 8 minuters promenadväg till jobbet, ha skogen inpå knuten, ha nära till bästa Mikaela ÅH ÅH ÅHHH, ska bli så spännande!!  

I övrigt har jag funderingar kring en liten blå rackarunge, men hua va svårt det är... Jag VILL så himla mycket, men tvivlar på mig själv...


Tjing så länge, så får vi se nästa gång jag har tid o ork att skriva här..

Min favoritårstid är sommaren, helt klart. Jag tänker... varma dagar, lätta kläder, ljusa kvällar, ledighet/semester, resor, grillkvällar, massa hundträning och tävlingsdagar m.m.

Åhh nu längtar man ännu mer till sommaren 2011!! Kom NU!

Just nu vill jag träffa en rik och snygg karl... Haha!

Idag ska det handla om 10 fakta (?) om mig + en bild på mig själv.
Jag skulle mer vilja rikta inlägget till 10 SANNINGAR om mig själv, kanske många av er inte vet vem jag är hemligt förälskad i? Eller vad som äcklar mig något kopiöst? Eller vad jag trivs allra bäst i?
Så varsågoda, ett "utvik" av mig själv i form av "Maddes 10 sanningar om sig själv"....



Här är då jag, Madelene Karin Maria Lundin Vahlquist

1. Om det inte har märkts tidigare så är hundar min fritid, min livsstil.. Jag tycker bäst om sport, friskvård, inlärning och finslip på utveckling.

2. Jag trivs bäst i kostym och myskläder.

3. Råttor, möss och gnagare i allmänhet är det värsta jag vet!

4. Jag ser på nyheterna varje dag (vuxenpoäng?).

5. Gråter alltid till lyckliga slut i filmer, är galet "blödig".

6. Är hemligt förälskad i Gerard Butler...

7. Har inte badat i Sverige på två år.

8. Drömmer om att vara med i en Beck film och spela häftig Polis.

9. Svimmar och får svårt att andas när jag badar i hett badkar, duschar helst.

10. Har oerhört svårt för blöta, kalla, sura disktrasor!

 

De ni! ;)

Ses imorgon.

Har hittat en menlös lista på min systers blogg, men jag tänkte vad fan.. Det får ju mig att blogga varje dag (om egentligen ingenting, men ändå..)

Dag 1 – En bild på mig + 10 fakta om mig.
Dag 2 – En person jag vill träffa just nu.
Dag 3 – Min favorit årstid och varför.
Dag 4 – Mina mål/drömmar/önskningar.
Dag 5 – Någonting jag vill ha mer än något annat just nu.
Dag 6 – Typ av män/killar jag faller för.
Dag 7 – Vad jag skulle göra om jag vann 1 miljon.
Dag 8 – En dålig vana jag önskar att jag inte hade.
Dag 9 – Bild på mig och min bästa vän.
Dag 10 – En bild på mig idag och vad jag hade på mig.
Dag 11 – Någonting jag oroar mig för.
Dag 12 – En bild på ett ställe jag vart på.
Dag 13 – Mitt drömbröllop.
Dag 14 – En bild på mig själv för ett år sen.
Dag 15 – Någonting jag ångrar.
Dag 16 – Innehållet i min väska.
Dag 17 – En person jag vill byta liv med för en dag – och varför.
Dag 18 – Vad jag åt idag.
Dag 19 – En bild på det jag köpte senast.
Dag 20 – Min favorit film.
Dag 21 – En bild på mig själv som är tagen utav någon annan.
Dag 22 – Min reaktion när jag ser mig själv i spegeln.
Dag 23 – En låt som får mig att gråta.
Dag 24 – Mitt favoritprogram – och varför.
Dag 25 – Min favorithögtid - och varför.

Jobb, jobb och mera jobb! Men kul är det :)
Ja, för er som kanske har missat det så har jag flyttat till Södertälje och jobbar 100% som Distriktssupport på Previa Företagshälsan. Jobbet kom ganska hastigt så jag flyttade upp och hyr för tillfälligt ett rum hos Mikaela och Patrik, men letar efter eget boende (som dock inte är så lätt, ganska högt tryck på lägenheter i S-tälje).
Men men, den tiden kommer... Sannie och Elva flyttade ju såklart med och vi har det jättebra och trivs här i "storstan" - ja, om du frågar oss alltså ;)
 Vardagen rullar på och jag håller fortfarande på med att stabilisera mig här och få ordning och reda. 
 
För att gå in lite mer på hundarnas uppdatering så är Sannie anmäld till Camilla-kursen på Orust den 12-13 mars. Vi har ju väldigt svårt under vinterhalvåret att träna iom min j*vla allergi, vilket ställer till problem då de flesta träningarna håller till i ridhus... :/ Egen inomhushall till oss alla, tycker jag!! Så Camilla-kursen blir som en bra start och att den hålls i Buahallen är vi glada över.

Elva och jag har precis börjat vår kurs som inriktar sig på grundläggande träning (förberedande inför agility). En spännande kurs som är webb baserad, alltså en distanskurs. Vi har precis fått första "uppdraget" som ska filmas och redovisas sedan. Just nu tränar vi trampa på musmatta och kamp-loss-kamp m.m.
Vem som håller kursen? - Öh..! Dum fråga, såklart världens bästa Camilla Brundin! Jag rent utsagt avgudar Camillas sätt att föra hund och äga hund. Hon är en av mina främsta förebilder och hon LÄR mig otroligt mycket!
Det ska bli superkul och få jobba med Camilla på det här nya och spännande sättet.

Och, jag SKA bli bättre på att blogga. Framför allt nu när jag har något att blogga om, hundarnas träning, på riktigt! :)


För lite uppmuntran så ska jag ladda upp några ljuvligt vackra bilder på min älskade lilla krabat. Hela 8 månader gammal. Även om hon inte blev tillräckligt "stor/hög" för att visas i utställningsringen så... springer hon iaf snabbt ;) HAHAHA!! 









Sockersöta Elva!

Typ...nytt år och nya möjligheter.. Ja, så skulle man kunna tyda dagens rubrik. Det var ju evigheter sen jag blogga sist, men men..
Jag tänkte göra en liten kort sammanfattning om det året som nu nyligen gått ut. Minnen, dagar, stunder som symboliserar 2010.

Januari:
Jag och Sandra åker till Forshaga för en liten minisemester. Vi skulle bla titta på festlokal till vårat "rajrajparty". Mysiga dagar med besök på skolan och lite stros runt om i Forshaga. Stunder man minns!

Första 20-årsfirandet, hemma hos Fräs i Lindome. Ett rolig kväll med underbart sällskap, finfina vänner från skoltiden i Forshaga. Kvällen var som sagt rolig men även lite lätt galen..Vem minns inte alien i Bellas väska? Eller den såkallde "nerspydda" sängen av Amanda? Hahaha!

Februari:
Jag jobbade flitigt under denna månad, så enligt vad jag kommer ihåg eller vad kalendern säger så var det enda "roliga" under Februari var att jag blev auktoriserad tävlingssekreterare för lydanad och bruks =)

Jo just det, jag och mitt körkort firade 1-års dag den 25/2-10!! Värd att minnas.!

Mars:
I mars hände det massor. Bla var jag och Sannie på besök hos Lotta och Teddy, en parning hade vi i planerna. Den 16:e och 17:e blev det två bra parningar och vi åkte hem med hopp och önskan om små småttingar i maj...

Den 20:e firades den bästa 20-årsfesten i Forshaga. Jag, Sandra, Amanda och Knapp samlade ihop oss och ställde till med dunderkalas.! Mycket uppskattat och vi hade väldigt roligt, dock så länge det varade... Slutade lite kort och tråkigt, men allt har säkert sina orsaker.

April:
Denna månad hände det ingenting speciellt. Jag jobbade, hade agilitykurs, firade syskon och hundars födelsedagar.. I slutet av april blev jag mer och mer säker på att Sannie var dräktig.

Maj:
Började roligt då jag och mamma far på rasspecial för svenska klein och mittel spitz klubben. Utställningen slutade fantastiskt! Vår Ruzzin blev BIS, det vill säga Sveriges finaste Kleinspitz (slog även de mittlar som ställdes i den gemensamma "BISen"). Hennes ljuvliga dotter Aya blev 3:dje bästa tik med finfina lovord från domaren.

Natten till den 18:e var en mycket speciell natt, då föddes 4 små underbara liv här på Myrebacken. 3 hanar och 1 tik. Sannie min stjärna skötte sig exemplariskt! Stolt ägare och nu även uppfödare, så vackra små barn!!
Dagen därpå hände något som alltid kommer finnas med mig, en av pojkarna blev mycket svag och kunde inte äta.. Vi gjorde allt vi kunde för att få honom att få i sig mat, men det hjälpte inte.. Han somna sedan in i min hand.. Det var oerhört svårt att kunna begripa något sådant, men naturen har sin gång och inget kunde rädda den lille gossen. ♥Vila i fred min fina lille prins♥

Till min lycka visade det sig att de övriga tre är friska och växer fint och följer kurvan.

Den 28:e fyllde Sannie 6 år. Tiden går fort...

Juni:
I Juni hände det massor. Först åkte jag, Fräs och Sandra upp till Forshaga. 3:orna tog studenten och det ville vi ju inte missa. Så härligt att vara några dagar i Forshaga och träffa och umgås med gamla vänner. Direkt efter studentfirandet på fredagen åkte vi vidare, dock inte hemåt utan norrut. Mot Kvarnsjö! En supermysig helg med massa valpmys (Cheddie-valparna), jag-har-aldrig, spännande bilturer, folkmassa och ljusa nätter.
Dvs en kanonhelg i norrland som vi sent kommer glömma.!  

Den 11:e fyllde min underbara mamma 40 år, stort att fira! Vi firade med överraskningsfest! Vilket var mycket uppskattat.! Jag och syrran hade fixat smörgåstårtor, riktigt stolt över resultatet, kan även påtala att de smakade urgott! Fina mamma var glad!

Helgen den 18:e - 20:e åkte jag och syrran till Karlstad för att se årets SM i agility. Fantastisk stämning och mycket vacker agility!
Vi hejade självklart och såklart på närkes stolthet, superduperlaget Eukanuba Barking Beastes som gick och tog SM-GULD!!! *jubel*
Och tänkas kan, en av lagmedlemmarna Malin och Mazli körde så in i gärnet och tog med sig ind. GULD!! Ett fantstiskt SM som jag föralltid kommer att minnas.!

Juli:
Valparna blir 8 veckor och ska levereras. Thunderbolt *Levi* var först ut på egna ben. Fick bra uppdatering från hans matte Maria om hur det gick under hans första dygn utan mamma och syskon. Den lilla krabaten verka inte ett dugg bekymrad över att flytta hem, allt gick som en dans. Det värmer mitt "uppfödarhjärta" och tar det som att jag valde ett bra hem åt den grabben och vilken tur jag hade. Tack Maria!
Den lilla tösen fick stanna hos mig och den andra grabben hade jag ännu inte ett bra hem åt...

Augusti:
Den 2:e augusti levererades den andra gossen Thunderztorm *Trubbel*. Genom Sofie upptäcktes My som skulle bli Trubbels matte. Jag stod i ett svårt val för Trubbel hade lindat mig om lillfingret, jag var galet förtjust i denna valp och kunde inte hålla tårarna ifrån då han skulle åka ifrån mig... Tack My, jag vet att du tar god hand om Trubbel och det är det bästa och viktigaste för mig!

I slutet av Augusti åkte jag, hundarna (Sannie & Elva) och mormor ner till min morbror och kusiner i Växjö. En trevlig helg med bla lite shopping, handboll, fotboll, handboll och åter lite mer fotboll och handboll ;)
Härligt att komma hemifrån i bland..

September:
Började jag jobba som adminstratör på Previa.

Jag och Fräs åker på semester - mot Kvarnsjö! Denna gång står utställning på schemat. Elvas mjukstart  som vänstervarvare ;)
Dock åkte jag hem ganska besviken, tyckte att min lilla sötnos skötte sig fantastiskt för att vara exakt 4 månader och 1 dag gammal.! Men domaren placera den andra 6 månaders valpen före. Så hennes debut slutade med ett HP.
Jaja, Lina hade sig en sjukt bra utställningshelg iaf, massa fina resultat! Grattis vännen!
De övriga dagarna jobbade Lina och jag och Fräs låg som halvdöda sälar i soffan.. Men skönt var det ;)
Efter att ha varit uppe i nästan en vecka begav vi oss hemåt, mot västkusten.

Oktober:
En lugn månad med mycket jobb och få "aktiviteter". Jag gick som publik på ett MH i lilla edet och i slutet av månaden åkte jag och Maria med valparna (Levi och Elva) ner till Lotta och hälsade på. Alltid lika trevligt =)

November: 
Också en lugn månad. Jag, syrran och Jenny åkte till Ullared över en dag för lite shopping.
Massvis med olika möten på klubben, bla instruktörsmöte, medlemsmöte, styrelsemöte m.m.
Valparna fyllde 6 månader, redan ett halvår gamla.?!

December:
December var en hetsig månad (som alltid kanske?). Klubben hade lydnadstävling två dagar, varav en av dagarna satt jag som sekreterare. Jag hade "agility i hallen" på öppet-husträffen på klubben.
Sen var det helt plötsligt stora sthlm helgen. Den började med resa upp till södertälje, väl framme bytte vi snabbt om för att fortsätta till solna för kurs i "jaakko-turn". Hemma igen i södertälje strax innan 01. Upp morgonen därpå för att ta sig in på mässan. En hel dag där och morgondagen likaså, dock skulle några av "våra" hundar ställas ut. Jag skulle handla Håkans samojed Julia. En väldigt fin tik som placerade sig mycket bra! 4:e bästa tik med CK i hård konkurrens! Väldigt nöjd! Fick även träffa Trubbel en kort visit, men det var sååå kul och få se honom den lille token! Väl hemma i Södertälje sen, trötta och slitna efter den sista mässdagen blev det endast lite slapp i soffan innan jag tog mig till sängen. Morgonen därpå, åker jag med in till centrum, jag ska "hälsa på" mitt nya jobb. Kändes mycket spännande och roligt! Mikaela kom sen och hämta mig. Senare på dagen åkte vi hem till öa igen, ganska trötta, iallafall jag...

Julen kom i vanlig ordning, den 24 dec. Den firades hemma med familjen och mormor. Senare på kvällen var det dags, jag skulle agera som tomte åt grannens småtjejer! Vilket blev succé! Hahaha, för senare på kvällen ringde grannen och berätta att hennes sambo/barnens pappa hade sagt "vem fan var det där?" ;) Tomten såklart!

Nyår firades också hemma, inte var man helt kry så planerna om att fira nyår i Lindome sprack rätt hårt när jag insåg att jag hade feber... :( Typiskt!


Oj, det blev visst en hel del om mitt 2010.!
Låter kanske löjligt men jag vill ändå tacka er som har varit med och delat detta år tillsammans med mig!
Varmt välkommen 2011, jag hoppas på ett fantastiskt år!
Gott nytt alla bloggläsare!

Madde 

Galet längesen jag blogga nu, men tiden räcker liksom inte till.. Men nu så, ett inlägg om ingenting typ ;)

Snön har kommit och vi är glada över det.!

Elva, 6 månader.

Tiden går så fort, tänk att Elva-monstret är redan ett halvår gammal?! Men roligt har vi.
Vi har anmält oss till valpkurs som startar till våren, lite sent kanske, men jag tycker det ska bli kul.
Det är framför allt för den sociala biten.

Sannie, min lilla tant lever som vanligt, mattes lilla stjärna som dagligen bjuder på festligheter!
Anmält oss till kurs i Jaakko-turn den 17/12 i Solna. Äntligen ska jag få lära mig! Eftersom Sannie var dräktig sist Camilla var här så missa jag ju genomgången, så nu tar jag chansen.!
Har även anmält till helgkurs för Camilla i mitten på mars. ROLIGT!! Äntligen känner jag att jag är på benen igen!
Nu under vinterhalvåret har jag sett till att klubbens tävlingsekipage fått träningstillfälle - GÖTT! Så nu ska vi börja träna varje söndag, känns kanon!

Imorgon är det släktträff, eller vad man nu ska säga? Farmor och farfar åker till thailand den 6 dec och ska vara borta i 3 månader, så det blir en dag med fastrar, kusiner och farföräldrar.. Shit, 1:a advent imorgon..?! :S

Känner mig trött, ska nog läsa ett kapitel ur Harry Potter, mys när Sannie ligger brevid :)
Tjing!

Den vackraste stunden i livet var den när du kom och allt var förbjudet.
Och allt som vi gjorde den stunden vill jag göra om, för det ekar i huvet'.
Och det blod som jag trodde var stilla det fick du att rinna, den uppgivna röst som jag nyttjat så illa fick du att försvinna

O jag somnade den natten i tron på att allt var en del i en kärlekshistoria.
Men det visa' sig dagen därpå att jag hade gjort fel, när jag gav dig en gloria.
Och den stund som jag kände som nära var blott alvedon och dom himmelska ben som jag ville förtära dom gick
där ifrån..

Kom änglar, kom älvor det börjar bli kallt. Graderna sjunker så fort överallt och det hjärta som skulle
bli ditt på nåt vis, det fryser nu sakta till is.

Och du somna' den natten så vaken och drömde om allt som vi kunnat göra.
O om någon som vill ge dig värme när allting känns kallt, o om nån att beröra.
Och jag kunde ha gjort vad som helst för att höra den tanken, men själv låg jag tyst i min säng och så frälst av den farliga branten... jag liksom föll över kanten.

Så kom änglar, kom älvor det börjar bli kallt. Graderna sjunker så fort överallt och det hjärta som skulle
bli ditt på nåt vis, det fryser nu sakta till is.

Och den jävligaste stunden i livet var den när du gick och allt var förlorat.
O där satt jag med mina grön-bruna ögon och såg med blåögd blick allt jag hade förstorat.

För så kom änglar och ta mig till honom och ge mig en chans, för jag tror att snart brinner ett hjärta för honom någon annan stans.

Kom änglar, kom älvor det börjar bli kallt. Graderna sjunker så fort överallt och det hjärta som skulle
bli ditt på nåt vis, det fryser nu sakta till is.

Kom änglar, kom älvor det börjar bli kallt.
Här sitter jag och baddar såren med salt och det går åt helvete med allt!

Oj oj oj vad dålig jag är på att uppdatera bloggen.. Mycket nu? Ja, precis!
Från att ha jobbat 3 dagar i veckan, har det nu ökat med 5 dagar i veckan, jippie! Så gott med jobb och ett bra jobb dessutom. Trivs som fisken i vattnet på Previa. Men är bara anställd fram till 31 dec, tråkigt men sant... Så jag söker jobb då jag inte jobbar, men hur stor chans är det att man får jobb då? Nä, ni flesta vet ju hur det är.

Elva växer och valptiden är som "mest" just nu. Idag har vi vart hos Lotta och hälsat på, där vi mätte henne till 30,5cm, min lilltös! Även underkäkens caninmjölkisar åkte idag, skönt att få bort dom!
Levi fick limmat ihop fladderöronen och resultatet blev kanon!! Lotta, du är en pärla!
En heldag hos Lotta med massa prat, skratt och bus med alla hundarna - trivs!
Åh, hoppas det inte dröjer länge tills vi ses igen!

Ja, jag har värsta idétorkan, jag vet inte vad jag ska skriva, inget speciellt händer liksom?
Haft det lite körit och tufft på sistone, tur att mina fina finns! <3

Eller jo, klickerträning har börjat introduceras för Elva, hittills funkar det jättebra och hon börjar förstå att *klick* betyder BELÖNING av olika former.
Sannietanten har även hon fått börja klickertränas oftare nu, så nu testar vi på det där med target stick (vet inte riktigt vad jag ska använda det till, men kul att lära nytt). Sannie gör allt när jag plockar fram klickern, för ett tag sen tränade vi en del bakdelskontroll med hjälp av klicken, vilket har fått henne att ta intiativ till att testa sig fram, MYCKET ROLIGT!

Nu ligger mina pälsklingar och sover i sängen och jag ska göra detsamma - MYS!!
Natti natti!

Halloj!
Ursäkta dröjsmålet med uppdatering här, men bor hos mormor i Uddevalla på veckodagarna pga jobb.
Så nu när man är hemma igen så får man passa på att blogga ;)
Har dock inte hänt så mycket då jobbet har tagit upp de mesta i tid.
I måndags åkte jag upp till Bullarn och stanna tills dagen därefter. Allt var bra med farmor och farfar. Jag och farfar tog en tidig långpromenad på tidagsmorgonen. Världens bästa farfar och jag. Småpratar som vanligt och Sannie springer lös och njuter, det syns. Lillan fick stanna inne hos farmor då jag inte tycker hon bör följa med på långpromenad i högt tempo.. Men farmor sa att hon hade varit så snäll, duktiga Elva!
Resten av dagen var bara slapp, skönt att tillbringa en ledig dag i Bullarskogen ;) God mat fick jag också. Sen när klockan blev runt 17 åkte jag "hem" till Uddevalla igen.
Jobb på onsdag och torsdag.
Idag fredag gick jag och hundarna på en spännande promenad, nämligen till fårhagen.
I Uddevalla finns det en GIGANTISK fårhage med en gångstig igenom som jag tänkte gå. Jag vet att man får gå igenom den, men med hund, vet jag ej.. Så jag letade efter någon slags skylt eller något, men fann ingen information om fåren. Så jag öppnade grinden och gick in. Några får upptäcker mig och hundarna och stirrar på oss. Sen börjar två av dom gå mot oss.. jag är inte rädd för får, men jag visste inte riktigt hur de skulle reagera på hundarna, tänk om tackorna känner sig hotade och tänker buffla på min små? Jag står kvar vid grinden och håller stenkoll på de vita ulltottarna... De kommer närmare och nu är de väldigt nära..
Men någon aggressivitet fanns de då inte..? Den ena av dom hade stirrat in sig på bajspåsen som stack ut ur fickan på mig och kom därmed väldigt nära. Haha!
Så jag klappa om den och den svarar med ett *bääähhää* ;)
Elva tyckte dem var riktigt spännande, hon våga tillochmed gå fram och nosa lite på fåret som stod så nära. Sannie är cool bland fåren, som hon liksom träffar får varje dag.
Vi börjar gå och fåren följer glatt på, så där går vi på gångstigen med några får i hälarna, kan tänka mig de ser roligt ut för de som åker förbi.
Skulle vara kul och se om Elva och Sannie kanske har nån slags vallinstinkt, Sannies duktiga bror Poppe vallar ju ibland :)

Imorgon ska vi åka till Stenungsund och träffa Maria & Levi. Vi ska först på hundträff och träffa massa andra hundar och hundmänniskor :) Sen åker vi till Stenungsunds BK och hejar på mamma med hundar eftersom hon tävlar KM där imorgon :) Aya gör sin debut!!! Jag kommer väl stå och glädjegrina brevid, lilla Ayan! <3
Mamma var ute och träna med Aya förut, med några bortplockade bågar på slalom och när jag kommer ut en stund senare har mamma tagit bort ALLA bågarna och Aya klarar HELA slalom!!!??!!! :O Heeelt otroligt, dessa bågar säger jag bara!! Hallelujah! ;D
Ja, det blir till att råheja på Team Lundin imorgon!! :)

Bamsekram på er!

Jag undrar vad som gör skillnad mellan att möta nån man älskar och de som inte berör.
Det vore väl praktiskt att kunna styra sina känslor.Hej hjärtat, strunta i den som just nu förför.
Det gör ont att älska, det är smärtsamt att bli kär. Längtan, rädslan, känslan som styr ens begär

Jag orkar inte älska dig längre, jag orkar inte känna så här.
Jag vet jag borde le och gå vidare, men längtan den finns ändå här...

Känslor borde ha en av och på-knapp, som man stänger av så fort de inte får en att må bra.
När en vettig partner närmar sig så vaknar kroppen eller stänger av direkt om det är inget att ha.
Men tyvärr så blir man ofta kär i den man inte bör. Längtan, känslan styr då åter allting man gör.

Jag orkar inte älska dig längre, jag orkar inte känna så här.
Jag vet jag borde le och gå vidare, men längtan den finns ändå där.
Förnuft och känsla går aldrig hand. Förnuftet säger "glöm bort", men känslan tar överhand.
Jag orkar inte älska dig längre, jag orkar inte känna så här.

Från början till slut så gör kärlek ont och får en att bete sig både fånigt och dumt.
Men ändå är det kärleken vi lever för, som får oss att blomma eller känna som om vi dör...

...jag orkar inte älska dig längre... ♥