madelenelundin

Hmm, snacka om att deppa ihjäl =/
Det är konstigt, de känns som det bara är jag som saknar och inte vill leva i den vardagen jag lever i nu.
Jag vill komma nån vart, jag vill börja mitt liv, jag vill känna mitt eget, jag vill utvecklas osv
Är det bara jag som seriöst letar efter ett ställe till att flytta till, hitta ett jobb jag kan överleva på?
Samtidigt som jag är rädd att ta det steget ensam...
Mina vänner är saknade och älskade! Tänker på dom heeela tiden :(
Tårarna faller när jag inser hur värdelös jag är utan dem!

Saknar en viss person så jag håller på att gå i kras, de är helt sjukt att huvudet i princip kan gå på högvarv med att bara fokusera på en person...
Jag skulle göra vad som helst att få vara människan nära :'( Hemskt när man leker med tanken, fast man samtidigt påminns om att i den sanna verkligeheten är vi långt ifrån varandra och att komma personen nära är tyvärr bara drömmar just nu...
Men ni som känner mig väl vet hur jag försöker, hur jag kämpar med att göra mitt bästa. Ni måste tro mig, jag gör allt jag kan...
Men jag lever på hoppet och har alltid gjort, så varför inte fortsätta göra de? 

Pratar med min Sandroow nu! Tack gumman för att du ringer och får mig på bättre humör =)

Kram på er<3