Varning för deprimerande text...

När ingenting är bra.. vad gör man då? Hur ska man kunna överleva dagen, veckan, månaden, året om man aldrig kan se framåt? Det grävs ett hål inom en och där man förvarar allt som betyder något, allt man minns. Jag hatar att jag aldrig kan få ordning på mitt liv! Det är så mycket jag vill, men allt verkar gå emot mig?! Jag är tävlingsmänniskan som vill vara bäst men som ger upp för lätt, systern som aldrig kan hålla sams, dottern som aldrig ger tillräckligt, vännen som vill men aldrig finns där vid rätt tillfälle, hundägaren som försöker men inte räcker till, hon som alltid väljer fel, hon som alltid lyckas bli sårad... 
Allt hindrar mig till att må bra, bli bra. Just nu vet jag inte vart jag ska ta vägen. Samtidigt som jag bara vill dra härifrån, starta upp något nytt, någon annanstans. Men jag vill samtidigt inte fly från alla problem, jag vill vara stark för att kunna reda ut allt. Jag vet inte vilket av dem som är rätt väg. Just nu har jag inga andra alternativ, förutom att bli kvar och se dagarna, veckorna, månaderna, åren bara flyta förbi...

Att ingenting blir som man har tänkt sig är världens bästa uttryck, men jag hatar det. Det är så jävla sant samtidigt som man aldrig vill att det ska vara så... Varför kan ingenting bli som man har tänkt sig? Jag vet inte om man väljer sitt motto, sin livsmening. Men om man inte får välja själv, uatn blir tilldelad ett, så har jag iallafall fått "Ingenting blir som man har tänkt sig".

Det är så mycket jag saknar, så mycket som jag har gått miste om här i livet, något som aldrig kommer tillbaka...
Jag saknar människor som står eller har stått mig väldigt nära, stunder som jag bara vill uppleva igen, ord som jag vill höra flera gånger om...

Visst livet är inte lätt att leva, men det måste ändå finnas en mening till att leva. Om man aldrig lyckas med någonting, hur känner man sig motiverad till att leva då? Ta vara på sina dagar? För det är rätt kort tid man lever om man tänker på hur länge man skall vara död...

Jag tänker alldeles för mycket, jag måste skriva för att bli av med all skit som jag bär på. Tycker synd om bloggen som idag förvandlas till en deppblogg och alla stackars läsare som ska behöva läsa sånt här.. Usch!

Psst, jag tror inte Sannie är dräktig, ska dock inte ta ut något i förväg, men jag tror inte det... :/

Kommentarer
Postat av: Amanda

Jag hatar att du är så långt borta när du mår dåligt önskar jag kunde finnas närmare! Men du vet att jag alltid bara är ett samtal ifrån <3

2010-04-04 @ 17:47:13
URL: http://tindrelin.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0