När botten är nådd...

Trots att nästan all uppdatering sker via facebook så måste jag ändå skriva av mig lite i bloggen..

Pust och suck! Livet är just nu nere på botten känner jag. Elva har fått någon slags skada på höger bak och efter vad veterinären sa förra veckan är jag så nedstämd och deppig som jag aldrig tidigare varit.. Drömmar suddas ut och jag ser en framtid med veterinärbesök, röntgen, ev. operation, rehabilitering, lång konvalescens m.m.
Veterinären som undersökte henne förra veckan skickade en remiss till en ortoped på Strömsholm, där vi fick tid fredagen den 13:e maj (bara det liksom, fredag den 13:de).
Tankarna snurrar runt och jag kan inte finna någon ro eller glädje i vardagen som består av sträng vila och 10 minuters koppelpromenader. Både jag och hundarna börjar bli fullständigt tokiga i brist på stimulans... Elva piper, biter sönder leksaker, drar i filten jag har på mig osv. Hon förstår inte varför vi helt plötsligt inte gör någonting, varför kopplet alltid måste vara på, varför man knappt får leka med Sannie.?
ÅH! Jag börjar lipa varenda gång jag ser henne i ögonen och önskar jag kunde förklara...

Våren är här och vi vill träna, leka och ta långa promenader i skogen.! Elva accepterar inte att bli ensam kvar hemma, så Sannie blir automatiskt drabbad av den stränga vardagen, tycker så synd om henne och önskar mer än allt att jag kunde dela mig till två, där en är hemma och tar hand om Elva och den andra är ute och promenerar/leker/tränar/tävlar med Sannie...


Ja, ni kanske förstår. Jag håller på att gå sönder, jag vet inte alls vad vi har att vänta oss framöver.
Jag vill helst lägga mig under täcket och inte gå upp något mer. ALLT känns hopplöst!
Det finns en slags panikångets som river inom mig och jag faller i hjälplöst gråt då och då..
Det blir bara värre när man läser uppdateringar på facebook och bloggar där vänner ofta lägger upp dagens träningspass iform av filmer eller en kortfattad text med innehåll som "just nu går det så jäkla bra" "hon hade fin fart idag, snappa upp varje liten vink" "Yes, äntligen dags att åka till klubben för ett träningspass"

Distanskursen för Camilla Brundin.. hm, ja, det lär väl dröja innan hon får en filmsnutt av oss. Vi som äntligen hade fått till snygga "springa-runt-en-stolpe". Det tar emot att skicka iväg ett mail till Camilla där jag ska försöka formulera mig att vår träningen har vi för tillfälligt lagt på hyllan under en obestämd tid. Jag vill liksom inte inse att det är själva sanningen.. Men någon dag måste jag meddela henne (dock tror jag hon håller koll via FB om hur det går för Elva).
Har ju även precis fått mina nyinköpta slalombågar och har längtat så förbaskat efter att få kunna sätta igång med slalomträningen, men just nu står de orörda i ett hörn och samlar damm, till ingen nytta...

F*n säger jag bara! Nu går jag och lägger mig under stenen igen, tack!

Kommentarer
Postat av: Camilla

Lilla Vän!



Det är klart att jag håller mig uppdaterad kring hur det går för er och jag håller alla tummar och tår för att det inte ska vara hälften så illa som du tror. Du behöver alltså INTE maila mig.



Försök se hur du kan göra de 10 minuter du har meningsfulla. 10 minuter blodspår eller godisspår. Ge henne ingen mat i matskålen de närmaste veckorna. Låt henne jobba för den på något skonsamt sätt. Och låt Sannie göra detsamma. På så sätt försöker jag aktivera Kebban som nu har gått 10 veckor utan träning...med kennelhosta, vila och skadad rygg.



Styrkekramar, Camilla

2011-05-03 @ 12:28:26
Postat av: Annika

Åh hjärtat! Det bara skär i mej när jag läser detta, kan inte ens föreställa mej och förstå hälften av vad du går igenom, men så fruktansvärt! Hoppas verkligen att det inte är så illa som det verkar, och om det nu går så ta inte ut något i förskott.. Men klart du redan lider av koncekvenseran att inte kunna träna och planera tävlingar när suget nu är som störst, och oron måste var fruktansvärd!



Tänker på dej och tjejerna och förljer uppdateringarna på FB..



Puss o kram från norr vi håller alla tummar och tassar vi har..

2011-05-03 @ 16:54:05
URL: http://annikawestman.wordpress.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0